Som alla andra

Som alla andra har jag ett problem, mitt problem är att jag vill veta allt och ha koll på allt och allt ska göras nu. Jag köper litteratur på nätet och kollar inte på skolans anslagstavla där äldre elever säljer sina böcker. Jag letar desperat efter skoltidningens chefredaktör för jag vill kanske skriva för tidningen, och idag satt det lappar lite överallt i skolan om att dom ska ha ett stort möte den 9 september.

Jag borde helt enkelt ta det lite lugnt och låta saker ta sin tid, man hinner inte göra allt som man vill göra. Dygnet har bara 24 timmar och ungefär hälften av dom sover man bort. Jag behöver mycket sömn så jag försöker sova 9-10 timmar på vardagarna och ungefär 10-12 på helgerna. Jag är inte en sån där människa som bara kan sova 5 timmar och sen är han/hon pigg och glad, det går inte även fast jag skulle vilja det, och dom som gör det är inte ofta pigga och glada.

Imorgon är det den 1 september och på måndag (den 5) fyller jag 21. En ny månad betyder en ny start och jag ska fira mig och festa hela månaden och hitta en present till mig själv (en snygg kille eller en leksakskarusell om jag inte hittar en snygg kille XD) Men näe, jag ska inte festa hela månaden. Imorgon ska jag till Grönan och kolla Oskar, på fredag ska jag ut med några vänner och på lördag ska jag ut med Elin, så lite festande blir det. Jag ska även göra lite ändringar här på bloggen, eftersom att jag blir 21 och mer "vuxen" ska även bloggen bli det och jag har planer på att skaffa en mer seriös systerblogg, så håll er uppdaterade för här kommer det hända grejer :D

Min barndom kommer att läggas upp på blocket på lördag så alla som vill ha en del av den får gå in där och kolla läget och kanske köpa ett klädesplagg eller en bok, resten av min barndom kommer att rensas på söndag eftersom att jag hade tre lådor hos min kära bror som nu har hittat hem till sin kära gamla ägare.

Mamma läste min blogg igår och hade lite synpunkter, jag åt lunch med henne idag och hon sa att jag borde ha mer bilder, så det kommer ni att få! jag och mamma har övningskört till Solna centrum och shoppat lite idag :D En annan idé som jag fick gällande bloggen är att jag ska månadens shopping! där har jag bilder på allt jag shoppat och kommentarer om vad jag tycker om kläderna/sakerna, vad tror ni om det?

Här får ni en bild på Stockholm som jag tog i lördags när jag var med John :)



Det va nog allt för idag, är lite trött så jag orkade inte vara poetisk idag, men ni får ha det så bra allihopa! jag ska tvätta lite och försöka läsa lite körkortsteori om jag orkar.

Toodles!

Mitt miserabla liv

Jo det är sant, mitt liv är miserabelt just nu, inte ens ugnspannkakan tycker om mig. Som ni vet så var jag osäker på om jag kom in på JMK eller inte, men jag mailade dom och dom sa ju att jag var det. Ingen ko på isen som mamma skulle ha sagt allt va lugnt.

Men idag hände det, det va som att någon tryckt på ultra speed knappen. Jag kom hem efter min första föreläsning, allt var frid och fröjd, väskan var full av saker som jag skulle läsa men ändå kändes den så lätt, som om alla dessa papper var små duniga enhörningar, Jag var glad och redo att börja mitt liv som student vid JMK. Jag öppnar brevlådan och ser att jag fått två kuvert av Stockholms uni ( JMK hör till stockholms uni) jag tänkte, å så bra! nu får jag papper på att jag är antagen, trevligt trevligt! jag tar hissen upp, öppnar ytterdörren och slänger av mig skorna, sliter upp breven och däri ligger två universitetskort. Paniken kommer emot mig som ett brev på posten (fyndigt va?) jag loggar genast in på mitt konto på stockholms uni för att se om det har hänt något nytt, DET ÄR PRECIS SOM VANLIGT! Det står fortfarande att jag är antagen till digitala medier kursen och jag ville bara lägga mig ner och dö. Men jag tog upp alla mina delar som legat på golvet och dött och återupplivade dom med lite spaghetti och köttfärssås. Sedan bestämde jag mig för att dra till gymmet och få ut all stress och panik, det funkade till en viss del. Sen kom jag hem och upptäckte att jag hade glömt några bitar av mig själv som låg på golvet och vred sig i panik. Jag pratade med mamma och hon sa att jag var löjlig. Bitarna blev fler och paniken växte, till sist sa mamma att jag skulle ta en kopp te och läsa den där texten som jag måste ha läst tills imorgon och det har jag gjort nu.

Pepparmynts te är det bästa som finns och imorgon ska jag gå till expeditionen och fråga vad som egentligen händer med mitt liv och mina studier. Jag skulle även hjälpa mamma att laga mat idag, jag gjorde en ugnspannkaka som blev fail och hela världen är emot mig just nu. Men jag har ett fint rum, med ett nytt skrivbord, ny byrå och ny garderob, så jag borde vara glad och njuta av dessa vackra ting men jag kan inte. Allt jag ser är hur min framtid försvinner tillsammans med några enhörningar som doftar pepparmynt i en tekopp och allt är en enda röra och jag borde sluta skriva nu och ta tag i det lilla som finns kvar av mig och mitt miserabla liv, innan jag blir en pepparmynts doftande tepåse som droppar av tesump och förlorade drömmar.

Toodles

Snurr Snurr i Stockholms stad

Jag kom in på den utbildningen som jag ville, det gick ett lyckorus genom min kropp när dom ropade upp mitt namn. Sen blev det tyst som om jag hade haft en fiskskål runt huvudet och jag hörde inte att jag sa ja. Jag gick hela dagen och frågade Dal om jag hade sagt ja. Stressen och lyckan över att jag kommit in blandades med paniken över om jag sa ja eller inte, adrenalinet pumpade och det kliade i fingrarna på mig, för att jag ville hem och kolla om jag kommit in. Jag ringde expeditionen men den var stängd för dagen, i ren panik skickade jag ett mail till mig och frågade helt ärligt om jag hade sagt ja och blivit antagen. Mamma kom hem och vart helt hysterisk över att jag inte var säker på om jag sagt ja eller inte och jag blev bara gråtfärdig av det hela. Mamma ringde dal och frågade om jag verkligen hade sagt ja och det hade jag sa hon, (hon hade inte haft någon fiskskål på huvudet). Efter detta trauma skulle jag ut med dal och hennes vänner och fira.

Jag ville att vi skulle dra till DAAM och det gjorde vi men där var det dött som i graven ( gå aldrig till DAAM en torsdag klockan 20:00) så vi drog vidare till deras andra hem, Baren wollmar, ( som jag döpte om till ullmar, för jag tyckte att woll lät som wool, men wool betyder ju bomull och inte ull, men det tänkte inte jag på då) där kexet är stammis. Jag hade redan blivit lullig på det två drinkar som vi drack på DAAM men köpte en cider ändå. på vägen till wollmar hämtade vi upp en kompis till dal som var väldigt söt och snäll, men vi råkade skrämma iväg henne efter lite för mycket hånglande och drickande. Men det var en trevlig kväll som jag kommer minnas, speciellt killen med visitkortet med en ekorre på som flörtade med mig som fan, men jag var för full för att kunna flörta tillbaka, stackars kille. Vi drog hem vid 23:30, glada och lite lagom fulla, jag sprang till det sista tåget och sen rätt i säng.

Fredagen spenderade jag med elin och hennes lillasyster. Vi gick på några spelningar på en liten fritidsgård på tyresö (jag kände mig som en tant bland alla små tonåringar) Men det var kul, sen åkte vi hem till elin och åt mat och tittade på kejsarens nya stil 2 och elin började snarka efter halva filmen. Jag sov över hos elin och idag på förmiddagen träffade jag John. vi gick runt i gamla stan och jag tog lite bilder och vi hitta en jätte söt affär med en massa söta små karuseller, jag ska köpa en till mig i födelsedagspresent! :D
Jag och John hade det allmänt trevligt och pratade om allt mellan himmel och jord och jag visade honom hur magisk jag är. För om man ska gå över en gata med trafikljus och väntar på att det ska bli grönt, kan jag efter ett tag ta ett steg mot andra sidan och då blir det plötsligt grönt!  John bjöd på dricka för jag hade glömt min plånbok hos Elin så jag var tvungen att åka dit och hämta den. Jag köpte en liten päron smakis och John en fanta (kul att veta va XD)Efter våran lilla vandring genom staden och allt pratande blev jag hungrig och bestämde mig för att det var dags att åka och hämta plånboken och sen dra vidare hem och äta. Så jag sa hejdå till John och åkte till Skarpnäck, väl hemma hos elin så lånade jag först toaletten och sen tog jag en banan. Efter det så sa jag att jag var trött och då gjorde elin lite kaffe till mig och henne. Efter kaffet så sa jag att jag var sjukt hungrig och elin sa men stanna och ät då och fillip sa att dom hade mat i kylen. Så jag bestämde mig för att stanna hos elin ett tag, jag åt, vi gick och handlade godis, vi spelade mario kart, vi tittade på family guy och sen lånade jag toaletten en sista gång och sa hejdå till familjen rosén för den här helgen.

Nu har jag tittat på film med mamma och sen köpt litteratur till min första kurs på min nya skola (JMK) för på måndag börjar jag och det ska bli sååååå spännande och nu ska jag sova sååååååååååååååååååååååååååå

TOODLES!

The day

Nu är den här, den stora dagen (nej, jag ska inte gifta mig) Jag ska till ett upprop och jag är dressed to kill, men nervös som fan. Jag kunde inte sova i natt och i morse kom mamma in i mitt sovrum och väckte mig och frågade vart jag hade mina pengar. Efter det kunde jag inte riktigt somna om, så jag låg och snurrade i sängen från klockan 7-9:30 sen bestämde jag mig för att gå upp. Jag låg i sängen och tänkte, jag vill inte vakna, jag vill inte vakna, för då skulle jag vara nära domedagen och ingen återvändo finns. Det är snart dags att gå genom portarna och se verkligheten och vuxenlivet i vitögat, jag är i alla fall snygg när jag gör det, men ändå, kläder och snygghet är inte allt.

Detta är något som jag har valt själv och jag kan inte springa och gömma mig eller skylla på någon annan, jag måste gå, som en riddare i rosa hårband och orangea knästrumpor som ska dräpa draken ( JMK, Karlavägen 104, plan 4) jag har upprepat denna adress som ett mantra och om jag inte kommer in, får jag nöja med mig att jag gått dit och kämpat för min prinsessa, min dröm som journalist, och söka till lärarlinjen nästa år och nöja med mig att bli lärare.
Lärare är ett fint jobb och jag tror att jag skulle bli bra på det.

Men nu måste jag nog gå och spy lite innan jag hoppar upp på min ädla springare (pendeltåget som alltid kommer sent) Önska mig lycka till nu och jag lovar att skriva om jag kommer in eller inte.

Toodles!

En vecka

Är rätt så lång tid, man hinner göra  mycket och man hinner ändra sig och göra om sig! Nu har jag inte gjort om mig, men ja har bestämt mig för att inte ha något smink på mig den här veckan, ska bli spännande och se om jag går ut nånting i helgen, tänk om alla kollar snett på mig! det blir en upplevelse värd att skriva om XD

Hela förra veckan var jag ledig, inget jobb, ingenting. Så jag ville fylla veckan med alla mina vänner och jag lyckades rätt så bra, många är sjuka, jag blev det idag, men jag överlever nog tills torsdag. På torsdag bestäms min framtid, då får jag veta om jag kommer in på mediastudier utbildningen eller om jag ska bli en hopplös liten trasa utan några smulor att torka bort från bordet.

Men men, förra veckan började med att jag kom hem från en välbehövd helg på landet, jag var mycket ambitiös och tog bilder under helgen, men alla blev sämst när jag laddade upp dem på datorn :( jag måste fan bli bättre på att ta bilder! Sen började jag med mitt projekt, städa ut mitt -liv/ min barndom/alla dåliga minnen. Detta tog två dagar och sedan hade jag en massa böcker och lite kläder som ville hitta nya hem, jag tog bilder på kläderna (som också blev sämst) jag blev deprimerad över att kameran och jag inte kom överens, så jag slutade ta bilder, lämnade projektet och hade kul istället.

Jag träffade min älskade dal och sara och helle och deras vänner. Jag smsade joel sent på fredagen, det ångrar jag lite nu, men ändå inte :P Sen på lördag kvällen träffade jag jennifer. Vi drog till UNG08 för att jennifer ville se chris medina (jag, sara och hennes kompis lizah träffades i fredagskväll och drack lite vin på en bar på söder och såg Erik grönwall, han var inte så snygg och full och då kom vi på att vi skulle starta ett band som heter kriss med dyna XD) Jag var längst av alla på hela UNG08  för jag hade högklackat och alla andra var 1.60 långa fjortisar förutom jennifer. Vi kände oss som riktiga panter tanter, men jennifer var glad över att få se chris :D

Sen drog vi vidare till sommar och på väg dit snubblade jag, Jag snubblade på väg till sommar! jag snubblade inte på klubben (det skulle ha varit helt okej) men nu snubblade jag innan XD Men vi dansade på ändå och jag träffade en kille som heter john och smärtan i foten försvann medan cidern rann ner i kroppen. Men när jag vaknade på söndags förmiddagen och reste mig upp från sängen och satte ner foten på golvet, gjorde det jäkligt ont. Jaha! tänkte jag, jag vrickade tydligen foten igår. Men mamma lindade om den idag så snart ska den bli frisk :D

En annan sak som jag tänkt på är att jag alltid brukar träffa en kille i augusti som jag sen blir tillsammans med, det har varit så i ungefär 3 år nu (jag minns inte riktigt vilket år jag blev tillsammans med min första kille men det va i augusti, det vet jag för han gjorde slut dagen innan vår ett års dag och jag minns att det var i augusti) Så jag har letat och väntat på att mister augusti ska komma ut ur sensommarens sista strålar och hitta mig innan löven på träden börjar falla, men so far har han inte kommit fram och jag hatar att vänta på saker, så jag får helt enkelt ge upp mister augusti och se om jag hittar en mister september. Eller vem vet, jag kanske hittar honom denna vecka, för mycket hinner hända på en vecka :P

Toodles!

Gårdagens outfit

Var fab!


men dagens outfit slår nog allt, tog en bild men datorn ville inte föra över den, den blev nog lite överhettad :P Jag var på Stockholms filmfestival igår i rålis med min bästis och hennes kompis kexet, det var nice! jag hade tagit med lite jordgubbar (som läckte som fan så allt och alla blev kladdiga) och chips (som jag åt upp när jag kom hem) och cider från mataffären (som jag och kexet drack upp) och jag blev faktiskt lite lullig på det lilla! jag skäms över hur lättpåverkad jag är!

Men men, jag var super söt och filmen var  bra och sällskapet var toppen, as always! jag älskar min dal och hon brukar alltid ha med sig schysta vänner. Filmen hette Once http://www.stockholmfilmfestival.se/sommarbio/once/ där kan ni läsa om den, eftersom att jag är sämst på att förklara handlingar.

Så på hemvägen var jag lite lullig och såg Stockholm på ett helt annat sätt. Jag gick där och var söt som socker med mina rosa vantar dinglande i ena handen och tänkte på Stockholm, mitt älskade Stockholm. Men jag kände en trötthet en stor trötthet som sipprade ut genom alla gator,tåg och bussar, är det verkligen här jag ska gå? är det verkligen här jag ska vara? Kan det verkligen hända något nytt här? Jag suckade  och kände mig verkligen TRÖTT  på Stockholm, jag hade stor lust att vända och ta tåget in till stan igen och åka någonstans utan att säga något till någon, att bara dra iväg och lämna Stockholm, detta trötta och livlösa Stockholm, som om det var på väg att när som helst ta sitt sista andetag innan det skulle dö på riktigt, Stockholm, den döende staden.

Och nu morgonen efter, skiner solen som om Stockholm säger att de inte är dags för mig att dra ännu, att det sista andetaget inte är taget och jag vaknar upp med träningsvärk i axlarna och suckar över smärtan, drar upp gardinerna och ler lite. Jag öppnar garderoben och tar på mig min snyggaste vita skjorta som jag har fått av en kille och sen sätter jag på mig mina stora vita fluffiga tofflor som har bott ute på landet, men jag älskar dem och min spegelbild och Stockholm, så jag stannar nog ett tag till.

Toodles!

Uppvaknandet

Man kan vakna på morgonen av att solen sticker en i ögonen eller av att telefonen ringer, eller av att familjens stora gula hund står och piper en i örat redo att lyfta på benet och kissa på en i ren desperation. Fast nu gjorde han inte det utan efter att ha väckt mig gick han tillbaka till sitt hörn av soffan och la sig där, nöjd och belåten över att ha väckt mig.

Men det finns flera sätt som man kan vakna på, och nu menar jag inte bara fysiskt utan även psykiskt. Jag fick ett sådant uppvaknande när jag var ute på landet med mamma och malte (familjens stora gula hund). Vi var själva där och kunde prata fritt om allt mellan himmel och jord. Vi började prata om min framtid, eftersom att min plats på lärarutbildningen på uppsalas universitet hade försvunnit och istället blev det media i stockholm eller media och journalistik om jag har tur. Mamma var orolig och tänkte hur ska det gå nu? du kommer kanske inte få något fast jobb efter din utbildning och pengar! du kommer att behöva leva fattigt!

Det där med pengar var något nytt för mig, jag hade bara tänkt på själva utbildningen och jobben som skulle komma efter, jag hade inte tänkt på tiden där emellan, att jag skulle behöva ta hand om mig själv då också. På något magiskt vis hade detta passerat förbi min lilla hjärna som var fylld av journalist drömmar och små lägenheter med öppna fönster och vindpustar som fladdrar till gardinerna, och där skulle jag sitta vid fönstret med min dator och titta ut och få idéer om kommande artiklar.

Men se där! allt försvann när pengarna kom in i bilden, hur fan ska jag få råd med min lilla lägenhet och mat och kläder och hårband! fast jag tror inte att jag kommer behöva fler hårband XD Jag måste skaffa ett jobb och ta lån och tänk om jag inte kommer in, då måste jag verkligen skaffa ett jobb. Så gott folk om ni har några jobb i en liten låda eller i strumplådan så skicka dom gärna till mig och hjälp mig med att nå min dröm, en lägenhet skulle också sitta fint!

Toodles!

I'm back!

Nu är jag äntligen tillbaka från mina små resor (emmaboda/emmabodafestivalen och närcon/linköping) och igår var min sista dag på jobbet så nu är jag verkligen tillbaka på hemmaplan, men imorgon åker jag till landet så jag blir inte hemma på boulevarden så länge.

Idag träffade jag joel, jag har inte träffat honom på hela sommaren och jag blir alltid lite nervös när jag ska träffa någon som jag inte har sett på tag. Men det gick rätt så bra, ibland blev jag lite frånvarande för att jag var så nervös eller tänkte på annat, men jag tror inte att joel märkte något. Vi gick till fotografiska museet, ett av mina favoritställen in the city. Den första utställningen var lite naken och den gillade joel, jag var inte förvånad XD Själv så gillade jag chanel utställningen men jag såg på joel att han tyckte att den var lite tråkig. Sen så var det  en utställning med en osynlig man som vi båda gillade, här får ni lite länkar :)

http://fotografiska.eu/Museet/Utstaellningar/Robert-Mapplethorpe
http://fotografiska.eu/Museet/Utstaellningar/Northern-Women-in-CHANEL
http://fotografiska.eu/Museet/Utstaellningar/The-Invisible-Man

och en bild från chanel utställningen


Det regnade som tusan när vi gick ut från fotografiska så joel bestämde att vi skulle ta en taxi och åka hem till honom och tittade på en film som han hade pratat om. Filmen var jäkligt nice, den handlade om street art och olika artister, medan vi tittade åt vi glass och drack te. Sen så bestämde jag mig för att åka hem och packa upp alla mina väskor och just nu gillar jag inte alla mina kläder, dem är för många!

Men men, jag kollade mina val och sånt igår inför hösten och jag blev sjukt förvånad när jag såg att jag kommit in på en digitala medier kurs här i stockholm, jag hade helt glömt bort den kursen så jag läste om den igen men den verkar inte så intressant (inte konstigt att jag glömt bort den då). Sen så såg jag att jag var reserv 1 på en annan kurs i stockholm nämligen mediestudier kursen och den verkar sjukt intressant, så nu måste jag verkligen börja tänka om! Det är lite därför jag åker till landet för att vila upp mig och filosofera och tänka igenom viktiga saker i lugn och ro.

Vila upp mig är något jag verkligen behöver efter alla dessa dagar på liggunderlag och annan säng (jag har ju bott hos farmor när jag har jobbat) jag känner att min kropp verkligen behöver vila och ta igen sig, den skriker verkligen efter riktig sömn och redig mat.

Närcon och emmaboda var riktigt nice, men speciellt närcon. Jag älskar folket och allt runt omkring, men jag kände mig lite som en liten vilsen fisk i en stor glasskål. Jag har ju ingen koll på vad som händer i den lilla japanska populärkultur världen just nu och jag tror inte att jag orkar simma in och kolla läget, så det enklaste för mig vore nog att simma ur glasskålen helt och bli en liten fisk i den stora världen.

Men ingen ensam fisk! Under närcon och typ hela sommaren så har jag hittat tillbaka till min kära bästa vän, min daling och det känns så bra, för nu är vi bättre än förut! vi är som i början av vårat bästisskap och det är såååå härligt. Sen så har jag ju alla mina nya vänner, Sara, Helle, Malin N, Malin j, Amanda, olivia, jennifer och kajsa från klassen Och Astrid som jag träffade på en fest och Bella från bc och hennes kompis veronica, jag älskar er alla och hoppas att vi hinner ses nu när jag ledig och innan vi drar iväg till nya okända hav <3

Nu ska jag dricka mitt te och sen sova, så god natt alla söta och glada <3

Toodles!

RSS 2.0