kaninne

Ibland så känns det som att jag lever i en tv-serie. Min mammas och min lägenhet är ett fint hus och balkongen ett poolhouse Á la OC. JMK är high school och hellströms,ace,DAAM, och strand är ställena som alla går till.

igår så såg jag en kille på JMK som jag har hånglat med för två veckor sedan, rena rama high school! Jag fick en chock och drog tag i min kompis Elizabeths arm och försökte förklara allt för henne i mitt upprörda tillstånd, men jag tror inte att hon riktigt förstod, jag skulle inte ha förstått mig själv just då. Och detta händer när jag gett upp allt som har med killar att göra, så typiskt! och det skulle bli ett bra avsnitt i min serie. Efteråt så fikar jag med min kära vän Sara och berättar allt för henne på ett super gulligt café, gubben som ägde caféet stod i kassan och han var så långsam och gullig. Vi kommer fram till att det där med killar händer när det händer och att man inte ska stressa.

Efter detta blir jag lycklig och glad och tänker att vänner är det bästa som finns i hela världen, så screw you guys! När jag kommer hem så ligger mamma i soffan och är sjuk, så min tid som hemmafru har börjat. Jag går alla rundor med Malte, hämtar vatten till mamma och idag så gick jag till affären med en liten lista och mammas kreditkort. Medans jag leker hemmafru så får jag ett sms där det står, vem är du?, desamma skriver jag vem är du? svaret jag får är alessandro, jobbar på ace, du då? du heter snygging i min mobil. Jag får ännu en chock och berättar om smset för mamma, mamma säger att jag skita i honom, så jag skrev att jag inte känner någon alessandro från ace men att han ska ha ett bra liv. Detta skulle också bli ett bra avsnitt i min serie :P

Sen så svarar jag på ett sms från en killkompis i Göteborg och han ska kanske komma hit nästa helg och ta med mig till ett kasino, fatta vad spännande! tänk vilket roligt avsnitt det skulle bli. Som ni märker så kommer jag inte ifrån det motsatta könet, när jag vill vara ifred så poppar dom upp men när jag känner mig ensam så försvinner dom, som Britney spears sjunger, Boys, Can't live with them, Boys, can't live whitout them, jag håller med dig Britney!

Jag tog på mig mina finaste trosor, inte för att jag trodde att det skulle bli något, men jag ville ändå vara fin. Mamma hade köpt dom i Dublin och dom är det finaste jag har i underklädeslådan. Jag gick upp tidigt, redan vid 8 för att hinna skriva så mycket som möjligt innan du kom besök. Hemtenta, vem kom på det egentligen? och sen hemtenta i filmvetenskap, varför går jag filmvetenskap? det är inte ens kul.

Jag vet att jag hörde av mig lite sent igår kväll,men jag tänkte, han är ju alltid uppe sent så han hinner nog se det. Men på morgonen hade du inte svarat, jag tänkte att dina pengar på mobilen var kanske slut så jag kollade facebook, ingenting där heller. Jag läste lite i mina kursböcker, åt frukost, gjorde mig i ordning och så, efter det? fortfarande inget svar.

Då bestämde jag mig för att du inte skulle komma, att du glömt bort eller struntat i mig, men jag är van. Jag tror inte att det finns några bra killar i Stockholm, därför ska jag köpa en mops. Jag vet att dom är utrotningshotade, men det är bra killar i stockholm också. En mops är både söt och lojal, och visst en kille kan vara söt men aldrig lojal.

Det blev inte så mycket skrivande på min tenta, jag satt mest och deppade, jag borde ha varit beredd på det, men det var jag inte. När halva förmiddagen gått och jag hade bara skrivit en halv A4a så bestämde jag mig för att åka in till Solna centrum och skämma bort mig själv. Jag gick in på body shop och köpte deras choklad body lotion och läppbalsam. Sen var jag så känslomässigt ostabil att jag blev medlem och betalade 100kr extra för det, men man fick en film och en liten mascara så jag kunde inte låta bli. Efter det köpte jag chokladmousse och vitchoklad och fina tulpaner till mamma.

När jag kom hem var jag sjukt lycklig! men sen blev jag deppig igen, skrev typ 3 rader på tentan. Sen bestämde jag mig för att börja städa köket och göra chokladmousse till mamma och mig. Mamma kom hem och blev glad över blommorna, vit åt middag och sen tittade vi på våra beverly hills fruar och åt chokladmousse, Mamma är världens bästa valentine, bättre än någon kille någonsin! Hon sa också att hennes intuition sa till henne att jag skulle hitta någon snart, och jag hoppas hon menar en billig mops och inte en utrotningshotad kille.

Jag och mamma satt och tittade på ett avsnitt av Beverly hills fruar och helt plötsligt så dog tv:n! mamma börjar byta kanal för att se om det är så på dom andra kanalerna, men alla visar samma sak, ingen signal. Mamma tvingar upp mig ur soffan för att jag ska sätta på min tv och se om den fungerar, men där står det samma sak, ingen signal. Vi ställer oss upp och tittar ut genom vårt fönster som vetter ut mot grannarna för att se om deras tv funkar. Alla har ju så stora tv-apparater nu, så man kan faktiskt se vad andra tittar på genom fönstret. Men deras apparater visade också ingen signal och man såg att grannarna tittade ut precis som vi, som att vi nu när tv:n faktiskt inte fungerade började vända oss mot varandra istället för mot en skärm.

Det var en läskig känsla, lite som att helt plötsligt så hade tiden stannat och jorden slutat snurra, helt plötsligt hade vi en gemensam signal, istället för ingen signal. Helt plötsligt så ringde mammas mobil, en annan teknisk apparat med signal, det var Micke, mammas kille som frågade om elen hade gått hos oss också. Mamma svarade att det hade den inte, men tv:n var död och den hade nu förstört hennes kväll, denna döda apparat utan signal.

Och vad gjorde jag? jag surade ett tag över tv:ns död, sen gick jag ut med Malte. Medan jag gick med Malte så tänkte jag på hur beroende vi är av elen och alla dessa prylar och hur läskigt detta egentligen är. Barn läser böcker i Ipads och jag fasar lite över detta, för jag älskar böcker, deras ryggar och dess lukt och dess fantastiska innehåll, dess sidor och små skador som blir en berättelse i berättelsen, ett minne. Visst kan en Ipad få en skråma men om den får för många så slänger man den och köper en ny, men en bok, det är inte ofta man slänger en bok. Utan man ger bort den eller så säljer man den, men man slänger den inte.

Det är lite läskigt att vi har blivit beroende av dessa apparater som skickar ut sina signaler, samtidigt som vi skickar kroppsliga signaler, signaler till hjärnan, signaler till en annan person. Hela världen är fylld av signaler, långa, korta, förstådda och oförstådda signaler, men är detta bra? jag skulle säga att det är lite läskigt men bra, för på något sätt så är det signalerna som får oss att hålla ihop.

Jag och Malte gick i områden där elen hade sagt adjö, den hade gått och lämnat gatlamporna ensamma i vinterkylan. Men det var lite mysigt och spännande, som om vi var med i en spännande barnfilm, flickan, hunden och den mörka staden. Vårt slutmål var postens brevlåda, där vi la ner ett brev till maltes djurförsäkring och vädjade om att dom skulle betala om det hände Malte något, vi skickade helt enkelt en signal om hjälp.