Ångest är min arvedel
som Pär lagerkvist skrev så fint, stämmer inte på mig. Stress är min arvedel. Jag blir stressad så fort saker inte går som planerat eller när jag upptäcker att jag glömt att göra något eller när jag inte hinner göra allt som jag vill och har planerat.
Som igår, jag hade varit på bilskolan hela dagen och tyckte att det skulle bli väldigt skönt att komma hem. På lunchen hade en okänd kille kommit fram till mig och börjat prata med mig, det händer mig lite då och då men jag har börjat att ogilla det. När jag var yngre blev jag smickrad och tyckte det var kul, nu vet jag bättre. Sen på teorin efter lunch kommer det en kille och sätter sig bredvid mig och jag kände bara, inte en kille till! han var ju schyst och så men jag är så trött på killar rent allmänt och dem här gjorde ju inte saken bättre. Efter teorin hade jag en till körlektion och sen kunde jag äntligen ta bussen mot östertälje.
och vad upptäckte jag då! att dem hade flyttat bussterminalen, en smått stressad kvinna beklagade sig över detta och jag höll med så hon och jag började prata med varandra och till slut så hittade vi rätt busshållplats. Vi satte oss bredvid varandra och pratade den korta lilla biten till östertälje, vi skulle båda ta pendeltåget mot märsta och gick bort till tåget och vad hör vi då!? att det hänt en olycka så ingen vet när tågen börjar gå igen. Dem säger något om ersättningsbussar från flemingsberg mot södertälje, men vi andra då? som är i södertälje och vill in till stan? dem babblar på om ersättningsbussar hit och dit och jag och kvinnan springer runt som yra höns tillsammans och försöker får reda på hur och vart vi ska komma hem. Till slut bestämmer vi oss för att ta en taxi till flemingsberg för kvinnans bil står där.
Vi springer runt hela den lilla stationen och försöker få tag på en taxi, men några har beställt så det tar ett tag tills vi får en och då sprang vi nästan ute på gatan för att få den! Vi sitter i taxin och pratar och när vi är framme ska kvinnan betala och sen skicka kvittot till sl. Men hennes kort fungerar inte och vi blir lite oroliga, men hon hade bara skrivit fel kod. Vi hoppar ur bilen och jag ser ett tåg, vi går närmare och ser att det står märsta på det. Så jag kramar kvinnan adjö och sen springer jag till tåget, men jag missar det! Som tur var skulle det gå ett igen om 15 minuter. Jag var hemma typ kvart över åtta, egentligen skulle jag har varit hemma vid halv sju.
När jag väl är hemma kan jag inte njuta av att äntligen vara hemma, för jag tänker på all tid som jag har missat och på allt som jag hade velat göra. Som att förberedda mig för idag. Jag ska ju gå dubbelt på färingsöhemmet idag och det är första gången jag ska dit sen förra sommaren så jag är lite nervös. Man har så stort ansvar och det är så mycket som ska göras och som man ska komma ihåg, men jag ska bara gå dubbelt idag. Gå dubbelt betyder att man går bredvid någon som jobbar där och som visar hur man ska göra.
Men nu måste jag gå för att hinna dit, önska mig lycka till!
Toodles!
Som igår, jag hade varit på bilskolan hela dagen och tyckte att det skulle bli väldigt skönt att komma hem. På lunchen hade en okänd kille kommit fram till mig och börjat prata med mig, det händer mig lite då och då men jag har börjat att ogilla det. När jag var yngre blev jag smickrad och tyckte det var kul, nu vet jag bättre. Sen på teorin efter lunch kommer det en kille och sätter sig bredvid mig och jag kände bara, inte en kille till! han var ju schyst och så men jag är så trött på killar rent allmänt och dem här gjorde ju inte saken bättre. Efter teorin hade jag en till körlektion och sen kunde jag äntligen ta bussen mot östertälje.
och vad upptäckte jag då! att dem hade flyttat bussterminalen, en smått stressad kvinna beklagade sig över detta och jag höll med så hon och jag började prata med varandra och till slut så hittade vi rätt busshållplats. Vi satte oss bredvid varandra och pratade den korta lilla biten till östertälje, vi skulle båda ta pendeltåget mot märsta och gick bort till tåget och vad hör vi då!? att det hänt en olycka så ingen vet när tågen börjar gå igen. Dem säger något om ersättningsbussar från flemingsberg mot södertälje, men vi andra då? som är i södertälje och vill in till stan? dem babblar på om ersättningsbussar hit och dit och jag och kvinnan springer runt som yra höns tillsammans och försöker får reda på hur och vart vi ska komma hem. Till slut bestämmer vi oss för att ta en taxi till flemingsberg för kvinnans bil står där.
Vi springer runt hela den lilla stationen och försöker få tag på en taxi, men några har beställt så det tar ett tag tills vi får en och då sprang vi nästan ute på gatan för att få den! Vi sitter i taxin och pratar och när vi är framme ska kvinnan betala och sen skicka kvittot till sl. Men hennes kort fungerar inte och vi blir lite oroliga, men hon hade bara skrivit fel kod. Vi hoppar ur bilen och jag ser ett tåg, vi går närmare och ser att det står märsta på det. Så jag kramar kvinnan adjö och sen springer jag till tåget, men jag missar det! Som tur var skulle det gå ett igen om 15 minuter. Jag var hemma typ kvart över åtta, egentligen skulle jag har varit hemma vid halv sju.
När jag väl är hemma kan jag inte njuta av att äntligen vara hemma, för jag tänker på all tid som jag har missat och på allt som jag hade velat göra. Som att förberedda mig för idag. Jag ska ju gå dubbelt på färingsöhemmet idag och det är första gången jag ska dit sen förra sommaren så jag är lite nervös. Man har så stort ansvar och det är så mycket som ska göras och som man ska komma ihåg, men jag ska bara gå dubbelt idag. Gå dubbelt betyder att man går bredvid någon som jobbar där och som visar hur man ska göra.
Men nu måste jag gå för att hinna dit, önska mig lycka till!
Toodles!
Kommentarer
Trackback
