kaninne

Nu är det höst! och det betyder att lilla Ida (jag) får ont i halsen och hostar slem tills jag låter som en målbrottspojke, denna tradition vill inte min kropp släppa utan den brukar pågå ända fram till våren.

Idag har jag bara suttit hemma och jag mår inte bra av det. Jag tänker för mycket och min hjärna får för sig en massa konstiga saker. Som att jag ska droppa hela min bojkotta killar kampanj och ge dom små gullungarna en chans, och vad får man tillbaka? ingenting! så nu tänker jag sitta här i mina shorts (hatar långbyxor) fluffiga duntofflor och stora tröja, tills prinsen kommer och knackar på dörren. Jag tänker inte gå ut, bara om jag måste och jag tänker inte höra av mig till någon kille bara för att jag känner mig ensam, PUNKTSLUT!

Och jag tror att jag är allergisk mot tonfisk, för mamma gjorde sin goda tonfiskpastasås idag och nu har jag sjukt ont i magen (och det är inte mensvärk). Jag hatar verkligen att vara sjuk, jag går hellre ut och smittar hela Stockholm än att sitta i karantän i lägenheten.

På hösten brukar jag bli nördig, nördigheten fyller liksom den där gråa kalla vardagsensamheten. Jag köper manga böcker och tittar på Anime, laddar ner tv-serier och tv:n blir min trogna pojkvän som jag kan krypa upp i soffan med och skratta med och gråta med (inte bokstavligen, men ni fattar). Jag brukar också bli medlem på något japan forum för att få tips från andra nördar och kanske hitta någon söting. Men nu tror jag att jag skippar forums grejen, jag känner för att nörda i min ensamhet och kanske skriva något här istället. Inte för att någon skulle vara intresserad, men den här bloggen är egentligen skapat för mig själv.

Bara för att jag ska kunna leva i illusionen av att jag har ett fantastiskt liv och fina tankar och idéer som sverige bara längtar efter att få läsa. Att jag en dag ska bli upptäckt som det geni jag är och ta över världen och sprida min glädje och kreativitet till varje grått hörn på vårt gröna, gula och blåa jordklot. Visst är det fint med fantasi? en bra grej det där!