kaninne

Man vaknar på morgonen och ser hur solen strilar ner genom dem tunna molnen. Den befläckar grannlägenheten med en romantisk skuggning och man känner sig lite sådär lagom lycklig som man kan göra när man ser solen en tidig tisdagsmorgon klockan sju. Men sedan när man med ett glatt steg och lysande ansikte går ut genom porten så vill man nästan springa in av fasa. Det är hundbajs överallt som nu har segat sig fram genom den smälta snön, man vet knappt vart man ska gå, om det inte är hundbajs så är det en slaskpöl och om det inte är en slakspöl så är det en isfläck, ve och fasa säger jag bara!

Och på dessa vägar skulle jag vandra till Solnas vårdcentral som jag aldrig har varit på och självklart så går jag fel, minst tre gånger! Men sen när jag har gått genom halva Solna och är på väg att börja gråta så ser jag det, Capio vårdcentral, på andra sidan vägen! jag tittar på klockan det är fyra minuter kvar tills jag ska dit och ser inget övergångsställe. I ren panik så funderar jag på att springa över den högt trafikerade vägen som skiljer mig från mitt mål, jag är ju ändå vid ett sjukhus hinner jag tänka innan jag ser en tunnel. Jag slår bort den lite smått självmordsbenägna idén om att springa över vägen och går under bron och där finns det en liten väg till vårdcentralen.

Jag rusar in och ber om ursäkt till den söta lilla sjuksköterskan som står i kassan och skyller på att jag inte hittade hit. Sen säger jag vem jag ska till och vilken tid och då ler hon och säger du är precis i tid och hon såg ut som en ängel för mig när hon sa det. Jag kommer in till doktorn och han verkar vara väldigt stressad och det känns som att han inte lyssnar på mig alls. Han ställer några frågar och undersöker mig lite och sen skickar han iväg mig till provtagning. Mina prover blir tagna och jag går till kassan för att boka ett återbesök, där står den lilla ängeln och ger mig en massa olika tider men jag avböjer dem flesta och hon mumlar medgivande när jag säger att jag går i skolan och inte vill missa några lektioner. Vi kommer överens om att jag kan missa en bild lektion nästa vecka på torsdag :D

Jag följer skyltarna till Solna centrum och helt plötsligt är jag framme vid tunnelbanestationen. Glad över att jag nu har hittat en bra väg till min nya vårdcentral så nästan skuttar jag ner till tunnelbanan och vad möter jag där? ett sånt där gammalt tåg som luktar kiss och som har trasiga säten. Jag sätter mig ner och suckar och tittar på alla andra och dem verkar vara lika trötta och besvikna som jag. Just då och nu bestämde jag mig för att idag är Stockholm inte vackert.

Toodles