Rubisk kub
Jaha! då sitter jag här igen med min tekopp och funderar på världens alla hörn och kanter. Vilken kant ska jag stå på så att det blir balans och i vilket hörn kan jag gömma mig i när mörkret faller?
Jag tror att jag står på fel kant i fel hörn, därför måste jag gå till en ny kant, kanske en kant utan hörn? finns det ens kanter utan hörn? Jag måste göra något eller hitta något snart, det spritter i mig och jag vill bli snurrad på som en rubisk kub tills jag hamnar rätt.
Så vad ska jag ändra på i denna kub, med sina kanter och hörn. Är det min inställning till saker och ting, tar jag livet för på sort allvar eller ska jag bara krossa kuben och ta ett steg ut och se vad som händer? verkligen göra och säga och tycka precis allt det som jag vill göra säga och tycka, istället för att gå till hörn och kanter ska jag kanske gå till en plattform som jag kan stå på. Vad tror ni om det? jag gillar det, en plattform att stå på, som vippar och vajar ibland men en plattform som finns där.
Kuben som jag lever i nu är fylld av hörn som är fyllda av saker, som killar, vänner, familj och skola men jag vet inte riktigt vart jag finns i denna kub. Just nu är den fylld till bredden av skolsaker, det är tentafrågor, granskningsuppgifter och böcker. Inte konstigt att jag vill krossa kuben och bara va, skapa något nytt, göra något nytt och inte leva i en kub med en massa måsten.
Och det händer inget nytt! jag blir rastlös, speciellt nu på när det börjar bli mörkt och folk är trötta och sega, men jag då!? visst kan jag också bli trött och seg, men jag vill ändå göra saker, gå ut! se världen, världen för mig är Stockholm just nu eftersom att jag är fast i skolan för tillfället. Egentligen borde jag åka någonstans, men jag kan inte för jag har min första salstenta om typ en vecka så jag måste plugga och bli ett socialtlik. Det är nog det som är problemet, jag vill inte bli ett socialtlik jag gillar att träffa folk och vara social och nu när jag vet att jag inte kommer kunna vara det blir jag ledsen och frustrerad.
Men det ordnar sig nog, ni får ursäkta men jag behövde verkligen skriva av mig lite.
Toodles!
Jag tror att jag står på fel kant i fel hörn, därför måste jag gå till en ny kant, kanske en kant utan hörn? finns det ens kanter utan hörn? Jag måste göra något eller hitta något snart, det spritter i mig och jag vill bli snurrad på som en rubisk kub tills jag hamnar rätt.
Så vad ska jag ändra på i denna kub, med sina kanter och hörn. Är det min inställning till saker och ting, tar jag livet för på sort allvar eller ska jag bara krossa kuben och ta ett steg ut och se vad som händer? verkligen göra och säga och tycka precis allt det som jag vill göra säga och tycka, istället för att gå till hörn och kanter ska jag kanske gå till en plattform som jag kan stå på. Vad tror ni om det? jag gillar det, en plattform att stå på, som vippar och vajar ibland men en plattform som finns där.
Kuben som jag lever i nu är fylld av hörn som är fyllda av saker, som killar, vänner, familj och skola men jag vet inte riktigt vart jag finns i denna kub. Just nu är den fylld till bredden av skolsaker, det är tentafrågor, granskningsuppgifter och böcker. Inte konstigt att jag vill krossa kuben och bara va, skapa något nytt, göra något nytt och inte leva i en kub med en massa måsten.
Och det händer inget nytt! jag blir rastlös, speciellt nu på när det börjar bli mörkt och folk är trötta och sega, men jag då!? visst kan jag också bli trött och seg, men jag vill ändå göra saker, gå ut! se världen, världen för mig är Stockholm just nu eftersom att jag är fast i skolan för tillfället. Egentligen borde jag åka någonstans, men jag kan inte för jag har min första salstenta om typ en vecka så jag måste plugga och bli ett socialtlik. Det är nog det som är problemet, jag vill inte bli ett socialtlik jag gillar att träffa folk och vara social och nu när jag vet att jag inte kommer kunna vara det blir jag ledsen och frustrerad.
Men det ordnar sig nog, ni får ursäkta men jag behövde verkligen skriva av mig lite.
Toodles!
Kommentarer
Trackback
