Bli en leksak?
Många har sagt till mig, men Ida du borde kanske ge dom snälla killarna en chans. Det har jag gjort, men dom låtsats bara vara snälla. Jag är inte kräsen, jag råkar bara tro att jag är värd något och ger inte bort mig själv till vem som helst.
Ibland känner jag mig ensam om att tycka det här, att jag och min kropp har ett visst värde, att jag inte är något som man använder och sen slänger bort, jag kan ha fel, eller så har jag träffat fel killar, eller så lever jag i fel tidsålder. Min pappa säger att jag är känslig och min mamma säger också det, men jag ser inget fel med, hellre känslig än hård som sten. Jag blir arg och tappar tålamodet, jag blir ledsen och gråter, jag är ju bara en människa.
Ingen leksak som man kastar bort när man har tröttnat på den eller som man lägger i en låda några år för att sen ta fram när man kommer ihåg den och vill leka med den igen. Visst har jag börjat få fördomar om killar, att dom bara är ute efter en sak, men so far har jag alltid haft rätt. Jag kan ha satt mig själv i en självuppfyllande profetia eller så har jag bara otur eller så får jag kasta bort min mänsklighet, mitt värde och bli en leksak.
Toodles
Ibland känner jag mig ensam om att tycka det här, att jag och min kropp har ett visst värde, att jag inte är något som man använder och sen slänger bort, jag kan ha fel, eller så har jag träffat fel killar, eller så lever jag i fel tidsålder. Min pappa säger att jag är känslig och min mamma säger också det, men jag ser inget fel med, hellre känslig än hård som sten. Jag blir arg och tappar tålamodet, jag blir ledsen och gråter, jag är ju bara en människa.
Ingen leksak som man kastar bort när man har tröttnat på den eller som man lägger i en låda några år för att sen ta fram när man kommer ihåg den och vill leka med den igen. Visst har jag börjat få fördomar om killar, att dom bara är ute efter en sak, men so far har jag alltid haft rätt. Jag kan ha satt mig själv i en självuppfyllande profetia eller så har jag bara otur eller så får jag kasta bort min mänsklighet, mitt värde och bli en leksak.
Toodles
Andras bloggar
Egentligen vill jag inte blogga om detta, men jag känner att jag behöver det. Jag har läst andras bloggar idag och inte mina vänners eller släktingars bloggar men helt anonyma människors bloggar och jag fattar inte varför dessa människor bloggar. Dom skriver om att dom hade en lektion till fast dom inte trodde det och att dom är trötta men har sjukt mycket att göra. Och dom använder inte fina ord eller poetiska metaforer utan det är en text rakt upp och ner, inga krusiduller, ingen mening, bara text.
Visst, deras texter har meningar, punkt, kommatecken och stor och liten bokstav, men deras meningar har ingen mening, eller har dom det? för personen som skriver dom har dom en viss mening och för dom som läser texten och kanske känner personen. Men jag hittar ingen mening för mig, jag blir bara irriterad och trött över detta missbruk av ord, som skapar meningar som sen sparas och som hela världen kan se. För texter på en blogg sparas och läggs upp, som smycken i en fin smyckeaffär ligger dom där och glittrar i sin monter, i sin ram av färg och form, men jag tror inte att dessa människor förstår detta eller så bryr dom sig inte eller så är det bara jag som är löjlig och dramatisk.
Jag har alltid varit löjlig och dramatisk så vi säger väl att det är så, att jag egentligen inte ska bry mig om vad andra skriver, för dom får väl skriva som dom vill, det är ett fritt land, detta land som kallas internet. Toodles!
Visst, deras texter har meningar, punkt, kommatecken och stor och liten bokstav, men deras meningar har ingen mening, eller har dom det? för personen som skriver dom har dom en viss mening och för dom som läser texten och kanske känner personen. Men jag hittar ingen mening för mig, jag blir bara irriterad och trött över detta missbruk av ord, som skapar meningar som sen sparas och som hela världen kan se. För texter på en blogg sparas och läggs upp, som smycken i en fin smyckeaffär ligger dom där och glittrar i sin monter, i sin ram av färg och form, men jag tror inte att dessa människor förstår detta eller så bryr dom sig inte eller så är det bara jag som är löjlig och dramatisk.
Jag har alltid varit löjlig och dramatisk så vi säger väl att det är så, att jag egentligen inte ska bry mig om vad andra skriver, för dom får väl skriva som dom vill, det är ett fritt land, detta land som kallas internet. Toodles!
