kaninne

Jag tittar på bilder som jag har tagit.  På dagens outfit bilder med klädkombinationer som jag har tröttnat på, på bilder och tänker varför tog jag en sån bild, vad ville jag säga med det ?

Tiden går både fort och långsamt på samma gång. Man hinner med att leva men samtidigt inte, alltid så glömmer man något, en vän, ett mjölkpaket i affären eller en tanke. Men just då så tror man att man inte har glömt något att man har koll på läget att man har hunnit ikapp tiden. Men tiden rullar även fast du står still och den stannar inte även fast du har stannat. Den rullar även på natten, den tiden som du sover bort, men man räknar ändå med den. Fast egentligen kan man inte räkna tid, för tid har fler dimensioner.

Tiden som jag tar just nu till att skriva ner det här skulle egentligen kanske behövas till något annat, men jag kan inte räkna in och spara den, gå +-0, för tiden rullar på i sitt hjul. Samtidigt som jag skriver detta händer en massa olika saker det är samma klockslag men är det samma tid? Vi lever alla våra liv och tar vara på tiden på olika sätt och har olika syn på tiden.

Jag ser på tiden som ett fenomen, jag tittar på bilder och minns den tiden eller så tittar jag på bilder och tänker, det va längesedan fast det kanske var en månad sen jag tog den bilden. Fotografier är kul på det sättet, man kan titta tillbaka och minnas eller ifrågasätta något eller bara förundras av hur tiden rullar medan du kanske står still. Du har levt ditt liv utan en tanke på att tiden går, du har trott att det ordnar sig nog eller det har jag tid med sen, och helt plötsligt så ser du att tiden har sprungit förbi dig och där står du med fartränder på kinderna som har skapats av dina tårar för att tiden gick för fort och du hann inte med.

Toodles!