Människor, Killar och allt däremellan

Kalla mig blåögd, dum, blåst eller blond eller vad ni vill, men jag tror alltid gott om människor. Jag tycker att det är mycket skönare att tro gott om alla nya människor som jag träffar. Att dom är sympatiska och rättvisa, visst är inte alla människor det, men jag mår i alla fall bättre av att tänka så än att vara lite misstänksam mot alla jag träffar.

Jag vet att alla människor är annorlunda och att vi även tänker annorlunda men jag tycker att vissa saker är lite common sense. Som att om man bestämmer sig för att göra något så gör man det, eller man försöker verkligen tills det tar stop, för sån är jag. Jag tänker igenom saker, bestämmer mig och sen så utför jag det så gott det går. Rätt så enkelt och logiskt tänker jag, men nu tänker ju inte alla så och jag förstår dom som inte är så, men jag blir ändå lite irriterad. Jag tycker att det visar brist på framförhållning och ambition, som att man går runt på jorden och lever loppan, man flyger lite hit och lite dit, lämnar lite skit där och kanske lite glitter där. Men om det är så ni vill leva era liv så gör det, det kanske både är roligare och nyttigare, men jag skulle inte kunna leva så.

En annan sak som jag har tänkt på är killar. Jag har alltid gillat killar, typ avgudat killar. Men nu är jag sjukt trött på dom. Jag skickar sms när jag vill skicka sms, jag ringer när jag vill ringa och om du (killar) inte kan svara så skicka ändå ett sms och säg det! eller så spelar du kanske det där spelet, att oj nu skicka hon ett sms och jag får inte svara förens i morgon för då leker jag svår och då vill hon ha mig.  Jag hör av mig för att jag vill prata med dig, inte för att du ska dissa mig, jag gillar inte att behöva vänta på ett svar det får mig bara att tröttna. Så sluta spela, var ärlig så vill jag kanske ha dig :P

För att summera mitt liv just nu, gick jag ut och tog den här bilden



Jag är en stor grå klump med fönster som folk springer ut och in ifrån. Det byggs på mer och mer. Fler människor, fler tankar, fler saker att göra och klumpen blir bara större och jag börjar undra om klumpen någonsin kommer att bli klar. Om den kommer att bli en stor fin byggnad med människor som trivs och med saker och tankar som verkar vettiga utan en byggställning som håller allt uppe.

Men oavsett hur mitt liv ser ut just ju, så kommer jag nog alltid att vara en glad och godtrogen 21 åring :)


Toodles!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Texten om gråa klumpen var ljuvlig, bra Ida! Mamsen

2011-10-12 @ 14:17:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0