Gårdagens outfit
Var fab!
men dagens outfit slår nog allt, tog en bild men datorn ville inte föra över den, den blev nog lite överhettad :P Jag var på Stockholms filmfestival igår i rålis med min bästis och hennes kompis kexet, det var nice! jag hade tagit med lite jordgubbar (som läckte som fan så allt och alla blev kladdiga) och chips (som jag åt upp när jag kom hem) och cider från mataffären (som jag och kexet drack upp) och jag blev faktiskt lite lullig på det lilla! jag skäms över hur lättpåverkad jag är!
Men men, jag var super söt och filmen var bra och sällskapet var toppen, as always! jag älskar min dal och hon brukar alltid ha med sig schysta vänner. Filmen hette Once http://www.stockholmfilmfestival.se/sommarbio/once/ där kan ni läsa om den, eftersom att jag är sämst på att förklara handlingar.
Så på hemvägen var jag lite lullig och såg Stockholm på ett helt annat sätt. Jag gick där och var söt som socker med mina rosa vantar dinglande i ena handen och tänkte på Stockholm, mitt älskade Stockholm. Men jag kände en trötthet en stor trötthet som sipprade ut genom alla gator,tåg och bussar, är det verkligen här jag ska gå? är det verkligen här jag ska vara? Kan det verkligen hända något nytt här? Jag suckade och kände mig verkligen TRÖTT på Stockholm, jag hade stor lust att vända och ta tåget in till stan igen och åka någonstans utan att säga något till någon, att bara dra iväg och lämna Stockholm, detta trötta och livlösa Stockholm, som om det var på väg att när som helst ta sitt sista andetag innan det skulle dö på riktigt, Stockholm, den döende staden.
Och nu morgonen efter, skiner solen som om Stockholm säger att de inte är dags för mig att dra ännu, att det sista andetaget inte är taget och jag vaknar upp med träningsvärk i axlarna och suckar över smärtan, drar upp gardinerna och ler lite. Jag öppnar garderoben och tar på mig min snyggaste vita skjorta som jag har fått av en kille och sen sätter jag på mig mina stora vita fluffiga tofflor som har bott ute på landet, men jag älskar dem och min spegelbild och Stockholm, så jag stannar nog ett tag till.
Toodles!
men dagens outfit slår nog allt, tog en bild men datorn ville inte föra över den, den blev nog lite överhettad :P Jag var på Stockholms filmfestival igår i rålis med min bästis och hennes kompis kexet, det var nice! jag hade tagit med lite jordgubbar (som läckte som fan så allt och alla blev kladdiga) och chips (som jag åt upp när jag kom hem) och cider från mataffären (som jag och kexet drack upp) och jag blev faktiskt lite lullig på det lilla! jag skäms över hur lättpåverkad jag är!
Men men, jag var super söt och filmen var bra och sällskapet var toppen, as always! jag älskar min dal och hon brukar alltid ha med sig schysta vänner. Filmen hette Once http://www.stockholmfilmfestival.se/sommarbio/once/ där kan ni läsa om den, eftersom att jag är sämst på att förklara handlingar.
Så på hemvägen var jag lite lullig och såg Stockholm på ett helt annat sätt. Jag gick där och var söt som socker med mina rosa vantar dinglande i ena handen och tänkte på Stockholm, mitt älskade Stockholm. Men jag kände en trötthet en stor trötthet som sipprade ut genom alla gator,tåg och bussar, är det verkligen här jag ska gå? är det verkligen här jag ska vara? Kan det verkligen hända något nytt här? Jag suckade och kände mig verkligen TRÖTT på Stockholm, jag hade stor lust att vända och ta tåget in till stan igen och åka någonstans utan att säga något till någon, att bara dra iväg och lämna Stockholm, detta trötta och livlösa Stockholm, som om det var på väg att när som helst ta sitt sista andetag innan det skulle dö på riktigt, Stockholm, den döende staden.
Och nu morgonen efter, skiner solen som om Stockholm säger att de inte är dags för mig att dra ännu, att det sista andetaget inte är taget och jag vaknar upp med träningsvärk i axlarna och suckar över smärtan, drar upp gardinerna och ler lite. Jag öppnar garderoben och tar på mig min snyggaste vita skjorta som jag har fått av en kille och sen sätter jag på mig mina stora vita fluffiga tofflor som har bott ute på landet, men jag älskar dem och min spegelbild och Stockholm, så jag stannar nog ett tag till.
Toodles!
Kommentarer
Trackback
