kaninne

Kärleken har bara regnat över mig denna vecka, och det har varit ett lätt och livligt höstregn, inte som det regnar nu, hårt och strilande.

Många gånger denna vecka har jag tänkt, att idag ska jag skriva lite, men en massa småsaker har flutit upp och tagit min tid, istället för att ligga på botten och bli bortglömda. Våran första skoluppgift som vi gör i grupp, har krävt mycket av min tid och imorgon ska jag och en tjej till aftonbladet och intervjua deras informationschef, jag är nervös som fan men väl förberedd. Jag har gjort min research och jag är inte ensam, men fortfarande nervös.

När jag inte har pluggat, så har jag skrivit in mig på arbetsförmedlingen, bokat tandläkartid och pluggat teori. Jag har även hunnit gå på skolans pub. Det var kul! vi i klassen hittade varandra och höll ihop som en riktigt liten klass. John ringde mig och erbjöd mig jobb som fotograf på hans nya klubb, och jag sa ja! så idag har jag tränat lite, jag är typ sämst på att fotografera så nu måste jag verkligen bli bra på det!

Jag har även hunnit med att träffa Sara och Olivia. Dom gav mig en massa fina födelsedagspresenter och har gjort mig så glad och tacksam över vår vänskap, puss på er tjejer <3 Jag och Elin gick på bio i fredags och såg Apflickorna, det var en speciell film, jag och Elin kunde inte riktigt bestämma oss för om den var bra eller dålig. Efter filmen gick vi till Åhléns som fortfarande var öppet! jag köpte ett Maria montazami läppstift och Elin ville köpa hårfärg men hittade ingen som hon ville ha, så då bestämde hon sig för att hon inte ville färga håret.

Idag har jag haft Te party! så igår hjälpte jag mamma att städa och så. Men jag hann träffa Maria montazami på Åhléns i Odenplan, jag kramade henne och fick hennes autograf. Jag fixade även autografer till Helle och Olivia, visst är jag en bra vän? XD

Mitt och mammas Te party var super lyckat, bilder kommer nu!

Jo det är sant, mitt liv är miserabelt just nu, inte ens ugnspannkakan tycker om mig. Som ni vet så var jag osäker på om jag kom in på JMK eller inte, men jag mailade dom och dom sa ju att jag var det. Ingen ko på isen som mamma skulle ha sagt allt va lugnt.

Men idag hände det, det va som att någon tryckt på ultra speed knappen. Jag kom hem efter min första föreläsning, allt var frid och fröjd, väskan var full av saker som jag skulle läsa men ändå kändes den så lätt, som om alla dessa papper var små duniga enhörningar, Jag var glad och redo att börja mitt liv som student vid JMK. Jag öppnar brevlådan och ser att jag fått två kuvert av Stockholms uni ( JMK hör till stockholms uni) jag tänkte, å så bra! nu får jag papper på att jag är antagen, trevligt trevligt! jag tar hissen upp, öppnar ytterdörren och slänger av mig skorna, sliter upp breven och däri ligger två universitetskort. Paniken kommer emot mig som ett brev på posten (fyndigt va?) jag loggar genast in på mitt konto på stockholms uni för att se om det har hänt något nytt, DET ÄR PRECIS SOM VANLIGT! Det står fortfarande att jag är antagen till digitala medier kursen och jag ville bara lägga mig ner och dö. Men jag tog upp alla mina delar som legat på golvet och dött och återupplivade dom med lite spaghetti och köttfärssås. Sedan bestämde jag mig för att dra till gymmet och få ut all stress och panik, det funkade till en viss del. Sen kom jag hem och upptäckte att jag hade glömt några bitar av mig själv som låg på golvet och vred sig i panik. Jag pratade med mamma och hon sa att jag var löjlig. Bitarna blev fler och paniken växte, till sist sa mamma att jag skulle ta en kopp te och läsa den där texten som jag måste ha läst tills imorgon och det har jag gjort nu.

Pepparmynts te är det bästa som finns och imorgon ska jag gå till expeditionen och fråga vad som egentligen händer med mitt liv och mina studier. Jag skulle även hjälpa mamma att laga mat idag, jag gjorde en ugnspannkaka som blev fail och hela världen är emot mig just nu. Men jag har ett fint rum, med ett nytt skrivbord, ny byrå och ny garderob, så jag borde vara glad och njuta av dessa vackra ting men jag kan inte. Allt jag ser är hur min framtid försvinner tillsammans med några enhörningar som doftar pepparmynt i en tekopp och allt är en enda röra och jag borde sluta skriva nu och ta tag i det lilla som finns kvar av mig och mitt miserabla liv, innan jag blir en pepparmynts doftande tepåse som droppar av tesump och förlorade drömmar.

Toodles

Nu är den här, den stora dagen (nej, jag ska inte gifta mig) Jag ska till ett upprop och jag är dressed to kill, men nervös som fan. Jag kunde inte sova i natt och i morse kom mamma in i mitt sovrum och väckte mig och frågade vart jag hade mina pengar. Efter det kunde jag inte riktigt somna om, så jag låg och snurrade i sängen från klockan 7-9:30 sen bestämde jag mig för att gå upp. Jag låg i sängen och tänkte, jag vill inte vakna, jag vill inte vakna, för då skulle jag vara nära domedagen och ingen återvändo finns. Det är snart dags att gå genom portarna och se verkligheten och vuxenlivet i vitögat, jag är i alla fall snygg när jag gör det, men ändå, kläder och snygghet är inte allt.

Detta är något som jag har valt själv och jag kan inte springa och gömma mig eller skylla på någon annan, jag måste gå, som en riddare i rosa hårband och orangea knästrumpor som ska dräpa draken ( JMK, Karlavägen 104, plan 4) jag har upprepat denna adress som ett mantra och om jag inte kommer in, får jag nöja med mig att jag gått dit och kämpat för min prinsessa, min dröm som journalist, och söka till lärarlinjen nästa år och nöja med mig att bli lärare.
Lärare är ett fint jobb och jag tror att jag skulle bli bra på det.

Men nu måste jag nog gå och spy lite innan jag hoppar upp på min ädla springare (pendeltåget som alltid kommer sent) Önska mig lycka till nu och jag lovar att skriva om jag kommer in eller inte.

Toodles!

Var fab!

men dagens outfit slår nog allt, tog en bild men datorn ville inte föra över den, den blev nog lite överhettad :P Jag var på Stockholms filmfestival igår i rålis med min bästis och hennes kompis kexet, det var nice! jag hade tagit med lite jordgubbar (som läckte som fan så allt och alla blev kladdiga) och chips (som jag åt upp när jag kom hem) och cider från mataffären (som jag och kexet drack upp) och jag blev faktiskt lite lullig på det lilla! jag skäms över hur lättpåverkad jag är!

Men men, jag var super söt och filmen var  bra och sällskapet var toppen, as always! jag älskar min dal och hon brukar alltid ha med sig schysta vänner. Filmen hette Once http://www.stockholmfilmfestival.se/sommarbio/once/ där kan ni läsa om den, eftersom att jag är sämst på att förklara handlingar.

Så på hemvägen var jag lite lullig och såg Stockholm på ett helt annat sätt. Jag gick där och var söt som socker med mina rosa vantar dinglande i ena handen och tänkte på Stockholm, mitt älskade Stockholm. Men jag kände en trötthet en stor trötthet som sipprade ut genom alla gator,tåg och bussar, är det verkligen här jag ska gå? är det verkligen här jag ska vara? Kan det verkligen hända något nytt här? Jag suckade  och kände mig verkligen TRÖTT  på Stockholm, jag hade stor lust att vända och ta tåget in till stan igen och åka någonstans utan att säga något till någon, att bara dra iväg och lämna Stockholm, detta trötta och livlösa Stockholm, som om det var på väg att när som helst ta sitt sista andetag innan det skulle dö på riktigt, Stockholm, den döende staden.

Och nu morgonen efter, skiner solen som om Stockholm säger att de inte är dags för mig att dra ännu, att det sista andetaget inte är taget och jag vaknar upp med träningsvärk i axlarna och suckar över smärtan, drar upp gardinerna och ler lite. Jag öppnar garderoben och tar på mig min snyggaste vita skjorta som jag har fått av en kille och sen sätter jag på mig mina stora vita fluffiga tofflor som har bott ute på landet, men jag älskar dem och min spegelbild och Stockholm, så jag stannar nog ett tag till.

Toodles!

Man kan vakna på morgonen av att solen sticker en i ögonen eller av att telefonen ringer, eller av att familjens stora gula hund står och piper en i örat redo att lyfta på benet och kissa på en i ren desperation. Fast nu gjorde han inte det utan efter att ha väckt mig gick han tillbaka till sitt hörn av soffan och la sig där, nöjd och belåten över att ha väckt mig.

Men det finns flera sätt som man kan vakna på, och nu menar jag inte bara fysiskt utan även psykiskt. Jag fick ett sådant uppvaknande när jag var ute på landet med mamma och malte (familjens stora gula hund). Vi var själva där och kunde prata fritt om allt mellan himmel och jord. Vi började prata om min framtid, eftersom att min plats på lärarutbildningen på uppsalas universitet hade försvunnit och istället blev det media i stockholm eller media och journalistik om jag har tur. Mamma var orolig och tänkte hur ska det gå nu? du kommer kanske inte få något fast jobb efter din utbildning och pengar! du kommer att behöva leva fattigt!

Det där med pengar var något nytt för mig, jag hade bara tänkt på själva utbildningen och jobben som skulle komma efter, jag hade inte tänkt på tiden där emellan, att jag skulle behöva ta hand om mig själv då också. På något magiskt vis hade detta passerat förbi min lilla hjärna som var fylld av journalist drömmar och små lägenheter med öppna fönster och vindpustar som fladdrar till gardinerna, och där skulle jag sitta vid fönstret med min dator och titta ut och få idéer om kommande artiklar.

Men se där! allt försvann när pengarna kom in i bilden, hur fan ska jag få råd med min lilla lägenhet och mat och kläder och hårband! fast jag tror inte att jag kommer behöva fler hårband XD Jag måste skaffa ett jobb och ta lån och tänk om jag inte kommer in, då måste jag verkligen skaffa ett jobb. Så gott folk om ni har några jobb i en liten låda eller i strumplådan så skicka dom gärna till mig och hjälp mig med att nå min dröm, en lägenhet skulle också sitta fint!

Toodles!

Jag följde med mamma till landet för att ha lite semester, jag tänkte att jag behövde det för att vila upp mig inför nästa vecka. För imorgon ska jag jobba och sen jobbar jag alla dagar förutom torsdag.

Men som min kära far sa när jag pratade med honom i telefon för några veckor sedan så sa han att jag verkade förvirrad och det har jag varit ett tag nu, så jag tänkte att en helg ute på landsbygden skulle nog funka bra mot förvirringen. Jag tog med mig min dagbok och pratade mycket med mamma om mitt liv och min framtid, jag skrev och funderade och jag kom inte fram till så mycket.

Men det är nog bra, för man kan inte planera allt och man kan inte veta allt i förväg, så därför måste man förberedda sig för det värsta men hoppas på det bästa.

När det gäller min framtid så har jag två val, journalist eller grundskolelärare, dom två vägarna har jag valt ut själv och nu är det dags att välja. Visst kan jag välja båda, men det är nog lättast om jag väljer en.

Jag känner mig lite som ett höstlöv som precis har fallit från sitt träd, ska jag falla långsamt ner till marken och vara nöjd med det, eller ska jag låta vinden leka med mig tills jag tröttnar, för alla löv faller ju ner till marken någon gång det gäller bara att bestämma sig när.

Jag älskar att drömma, och nu menar jag inte om nätterna för då får man inte bestämma själv hur det blir. Utan jag menar att dagdrömma, fast dagdrömma har fått en ful klang tycker jag. Det är bara små förälskade flickor i hatt och spetskrage som får dagdrömma och när dem gör det så är det så puttinuttigt och gulligt att så fort man nämner ordet dagdrömma så ser man den där lilla flickan som tittar ut och suckar djupt, visst är det så?

Mina små drömmar som jag hittar på är fulla av möjligheter och glada skratt. Mina drömmer använder jag som ett motgift mot verkligheten, för erkänn, alla ni kan också bli lite trötta ibland och vilja fly ett tag, göra något annat, leva livet! och detta kan jag göra helt gratis genom att drömma. Fast oftast så drömmer jag om verkligheten, den trista vardagen och vrider till den lite och kryddar den med spänning och romantik. Detta gör att jag lätt blir besviken för jag lurar mig själv eller så tar jag fel beslut för att jag ser något som egentligen inte finns där. Då blir man ju lite ledsen, men ofta om jag tänker efter så brukar mina drömmar bli sanna på ett eller annat vis. Det är bara att öppna ögonen och om du är trött eller om det är soligt ute är det bara att sätta på sig dem rosa färgade solglasögonen. Dem som Audrey Hepburn pratar om i filmen Sabrina, min favoritfilm.

Hade egentligen inte tänkt skriva något idag, men nu blir det så ändå. Det är mycket som händer även fast man inte vill det, dagen tar slut fast man önskar att den inte gjorde det eller så blir det morgon när man helst vill sova bort hela dagen. Så kände jag när jag vaknade, jag vill inte gå upp! men jag borde, jag har tvätt att tvätta och ett kök att städa och ett liv att styra upp.

Kläderna rullar omkring i torktumlaren och i tvättmaskinen och några hänger på sträcket. Köket är typ städat, bara middagen kvar, men det går fort att städa. Och nu till mitt liv, som jag skulle få ordning på, jag kan helt ärligt säga att det inte är någon ordning på det. Eller jo, det är ordning på mitt liv men inte på mig eller i mig. Mina känslor åker berg och dalbana, eller inte berg och dalbana mer som en konstig sommardag. Ena stunden är det sol, sen regn, sen lite sol igen, sen kanske lite hagel och sist lite lätt sommarregn som en fin avslutning på dagen.

Så känner jag mig nu, som ett lätt sommarregn. Jag har koll på läget men är inte gladare för det, det känns som att jag missar något eller har missat något. Vart är jag på väg? är jag på rätt väg? eller ska jag stanna och börja titta mig om på en ny väg? eller har jag missat någon del som jag måste gå tillbaka till och plocka upp? Det kan vara vädret, jag är ju en vädermänniska. När det ska bli oväder får jag ofta huvudvärk som brukar släppa när ovädret sätter igång och när det är molnigt ute så blir jag lite nere.

Jag har tänkt på Viktor, jag vet att jag inte borde det, men vi har inte riktigt haft något avslut och jag är en människa som behöver avslut för att gå vidare. speciellt om det är killen som slutar höra av sig, jag gjorde så förut, att jag bara slutade höra av mig utan anledning. Men när jag tänkte efter så upptäckte jag att det var fegt och lovade mig själv att aldrig mer göra så igen. Men nu var det inte jag som slutade höra av mig utan nu var det faktiskt han, men men, han hade väl en bra anledning, nu glömmer vi honom och städar köket!

Imorgon ska jag upp tidigt och köra halkbanan och sen ska jag vidare till farmor för på tisdag börjar jag jobba. Det känns lite nervöst men det gör det alltid, det kommer säkert gå bra!

Såhär ljust var mitt liv igår, hoppas att det blir så ljust imorgon också!

Toodles!

Jag är nerkörd av mitt egna lilla liv. Detta liv som jag har skapat och som har fått frodas och leva fritt i livets trädgård. Men nu är det slut med det! För mitt liv har blivit ett virrvarr av olika trädgrenar som flyger omkring och kastar sig ut på alla håll och kanter och jag har inte riktigt fått tag på alla grenar och åkt med, men nu ska jag försöka fånga in dem och göra dem till ett vackert träd som kanske tappar ett löv eller två, för inget kan bli perfekt.

Min plan är att först ska jag rensa ur mitt rum och sedan min kropp, näe! jag skämta bara! eller jo, jag ska rensa mitt rum men inte min kropp XD Jag ska börja på mammas gym så fort gym instruktören kommer tillbaka från sin semester. Sen så ska jag sova mycket och betala mina räkningar. Efter det ska jag klippa mig och ordna ett pass. Sen ska jag kolla min ekonomi och planera min resa. Jag ska självklart jobba och övningsköra och om jag får tid över ska jag umgås med mina vänner. Men just nu ska jag fånga upp mig själv och försöka få koll på mitt träd och dess grenar så att det inte stökar till för mycket i livets trädgård.

Mitt shopping förbud har passerat sitt bäst före datum idag och jag och sara firade det lite i förtid igår när vi träffades i stan och tog en fika innan jag drog tillbaka till min kära bilskola som jag har någon slags hatkärlek till. Men den är inte min längre för det var sista dagen där för mig idag om jag inte bestämmer mig för att komma tillbaka i höst. Men i alla fall, sara är ju ett second hand freak och vi gick förbi en av hennes favorit butiker. Vi gick in dit och kollade läget, sara hittade lite kläder men jag fastande bland smyckena och hittade det här!

som Pär lagerkvist skrev så fint, stämmer inte på mig. Stress är min arvedel. Jag blir stressad så fort saker inte går som planerat eller när jag upptäcker att jag glömt att göra något eller när jag inte hinner göra allt som jag vill och har planerat.

Som igår, jag hade varit på bilskolan hela dagen och tyckte att det skulle bli väldigt skönt att komma hem. På lunchen hade en okänd kille kommit fram till mig och börjat prata med mig, det händer mig lite då och då men jag har börjat att ogilla det. När jag var yngre blev jag smickrad och tyckte det var kul, nu vet jag bättre. Sen på teorin efter lunch kommer det en kille och sätter sig bredvid mig och jag kände bara, inte en kille till! han var ju schyst och så men jag är så trött på killar rent allmänt och dem här gjorde ju inte saken bättre. Efter teorin hade jag en till körlektion och sen kunde jag äntligen ta bussen mot östertälje.

och vad upptäckte jag då! att dem hade flyttat bussterminalen, en smått stressad kvinna beklagade sig över detta och jag höll med så hon och jag började prata med varandra och till slut så hittade vi rätt busshållplats. Vi satte oss bredvid varandra och pratade den korta lilla biten till östertälje, vi skulle båda ta pendeltåget mot märsta och gick bort till tåget och vad hör vi då!? att det hänt en olycka så ingen vet när tågen börjar gå igen. Dem säger något om ersättningsbussar från flemingsberg mot södertälje, men vi andra då? som är i södertälje och vill in till stan? dem babblar på om ersättningsbussar hit och dit och jag och kvinnan springer runt som yra höns tillsammans och försöker får reda på hur och vart vi ska komma hem. Till slut bestämmer vi oss för att ta en taxi till flemingsberg för kvinnans bil står där.

Vi springer runt hela den lilla stationen och försöker få tag på en taxi, men några har beställt så det tar ett tag tills vi får en och då sprang vi nästan ute på gatan för att få den! Vi sitter i taxin och pratar och när vi är framme ska kvinnan betala och sen skicka kvittot till sl. Men hennes kort fungerar inte och vi blir lite oroliga, men hon hade bara skrivit fel kod. Vi hoppar ur bilen och jag ser ett tåg, vi går närmare och ser att det står märsta på det. Så jag kramar kvinnan adjö och sen springer jag till tåget, men jag missar det! Som tur var skulle det gå ett igen om 15 minuter. Jag var hemma typ kvart över åtta, egentligen skulle jag har varit hemma vid halv sju.

När jag väl är hemma kan jag inte njuta av att äntligen vara hemma, för jag tänker på all tid som jag har missat och på allt som jag hade velat göra. Som att förberedda mig för idag. Jag ska ju gå dubbelt på färingsöhemmet idag och det är första gången jag ska dit sen förra sommaren så jag är lite nervös. Man har så stort ansvar och det är så mycket som ska göras och som man ska komma ihåg, men jag ska bara gå dubbelt idag. Gå dubbelt betyder att man går bredvid någon som jobbar där och som visar hur man ska göra.

Men nu måste jag gå för att hinna dit, önska mig lycka till!

Toodles!

Första dagen på intensivkörningsveckan och jag går vilse. Jag börjar klockan 9:30 varje dag och slutar vid 12. I morse gick jag upp extra tidigt bara för att upptäcka att pendeltågen inte går förbi södertälje centrum, så jag var tvungen att planera en ny resväg. Denna resväg var att ta tåget till östertälje och sedan ta buss därifrån till södertälje centrum, detta skulle ta ungefär lite mer än en timme. Annars skulle det ha tagit en timme exakt för mig att komma fram. Så jag fick skynda mig lite och när jag kom fram till min tågstation så använde dem bara ett spår och alla tåg var 10min försenade. Gissa om jag blev stressad!

Men jag kunde ju inte göra något så jag tog tåget och sen när jag var framme i östertälje så gick jag runt som ett frågetecken på stationen, tills jag upptäckte att alla andra också skulle till södertälje centrum och stod som en skock trötta får vid en busshållplats. Bussen kom rätt så fort och det tog typ 10min för den att komma fram. Klockan var nu 9:20 och jag tog fram min lilla karta och försökte hitta till bilskolan. Jag gick runt centralen typ två gånger! jag gick verkligen i cirklar! bilskolan ringde mig för jag blev ju självklart försenad och jag sa som det var att jag gått vilse. Så bilskolan skickade ut min lärare och vi skulle mötas vid stationen, som tur är var jag ganska nära stationen, så vi hittade varandra rätt fort.

Min lärare var jättebra! och det var kul att köra och jag lärde mig mycket! personalen var jättesnälla och jag har fått en fin pärm med en massa bra böcker så jag är nöjd över mitt val av bilskola! och min lärare visade mig vägen till stationen så att jag hittar dit imorgon XD

Jag var väldigt trött idag dock, kanske för att jag festade för mycket i lördags :P Fest hos nisse var as nice! jag och elin drack upp våran vinflaska rätt så fort och sedan flörtade vi till oss lite av alla snälla killar och tjejer.  Några skulle bada och jag följde med, men jag orkade inte ta på mig mina skor så jag gick i strumporna och en snäll tysk bar mig över den gyttjiga delen på väg till badet. Sedan på vägen tillbaka skulle nisse bära mig på ryggen men vi föll som dominobrickor ner i diket, så en annan kille bar mig över gyttjan XD

Sen så myste vi alla i sängen vi var säkert 8 personer i en jätteliten säng! och vi pratade om allt möjligt, men vid fyra på natten gick vi hem för jag skulle upp ganska tidigt för jag skulle på middag hos pappa klockan 16. Elin var lite sur över detta och tyckte att jag kunde strunta i min pappa, men jag älskar min pappa och kan inte strunta i honom. Så jag sov inte så mycket den natten och inte den här heller, så ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt!

 

 

Jag gillar att städa, jag mår bra av det och lägenheten blir fin. Jag är glad för att jag har städat och gjort något bra. En win, win situation.

Så gissa vad jag har gjort idag? jag har städat! och gissa vad jag gjorde igår, jag städade! men jag gjorde något mer också :) efter allt städade kände jag för att göra något kreativt. Så jag bestämde mig för att måla naglarna och göra prickar på dem, det blev inte så bra, men coolt! titta här!

Jag erkänner, jag är en shopaholic. Om jag ska vara ärlig har jag nog alltid varit det. Enda sen jag var liten och kände hur den där femkronan brände i fickan, vad skulle köpa? det blev för det mesta godis, och jag ville ha allt och stannade länge i godisaffären. Ibland så ångrade jag mig när jag såg vad andra köpt eller om jag såg något nytt som jag missade i min väg genom godisparaden.

Så är det nu också. Så fort jag har pengar så drar jag iväg. Jag tar pendeltåget in till stan och sen så flyger jag. Väskan är min eviga följeslagare som har allt jag behöver, mobil, läppglans och plånbok, med dessa magiska ting är jag redo. Ibland har jag med mig en rådgivare eller köpsägare. Jag är ju självklart en köpsägare :D

Nu är det så att jag har köpförbud, det har mamma sagt. Men jag, sara och olivia skulle bada idag. Det gjorde vi, i en kvart, sen kom regnet. Vi tog bussen in till stan och tog en fika, vi pratade killar (en speciell kille pratade vi väldigt mycket om, eller två :P) Sen drog Olivia hem och jag och sara promenerade från gamla stan till slussen. Och där inne på emmaus fina lilla avdelning hittade jag den här kärleken.
Jag vet, kvalitén suger, men jag har sjukt dåligt ljus i mitt rum och orkade inte fixa så att det blev perfekt.


Men men, jag har som sagt köpförbud och mamma var väl lite sådär halvglad när jag kom hem med den. En annan kärlek har smugit sig förbi mig och lämnat mig oviss om varför. Men jag sörjer inte länge, för jag har goda och kloka vänner som hjälper mig upp på fötter och en glassig mintgrön jumpsuit med Indianer på.

Toodles!

Det är något magiskt med den här tiden, det är inte riktigt natt och inte kväll heller, det är typ....kvällsnatt! när klockan är ungefär 23:30 då blir det kvällsnatt.

Pendeltågen är rätt så fulla med folk som är trötta och inte fulla, för det brukar oftast bara vara fulla människor på tåget tidigt på dagen eller på natten. Jag själv tycker att det är jätteintressant att studera alla människor och lyssnar på daniel adams ray och funderar på hur det skulle se ut om alla på tåget började dansa till hans låtar. Sen när jag kliver av tåget känner jag mig sjukt snygg men det är ingen som ser det, jag låter vinden leka med mitt hår och tar upp små puffiga blommor och blåser av dess frön och mitt enda sällskap är en hare som skuttar förbi.

För er som undrar har jag varit på bio. Jag såg baksmällan 2 med helle,kajsa, settan och settans pojkvän fredik, som fyller 18 imorgon! och vi ska supa honom under bordet, woop woop!

Jag är en partytjej eller inte partytjej utan stadstjej, jag har kommit fram till det nu när jag har sommarlov. Att jag lätt blir rastlös om det inte händer något och jag känner hur stadspulsen rusar genom mitt blod och jag måste göra och jag måste göra något och det är NU! och jag gillar det, det får än att känna sig vaken och jag gillar att vara vaken, eller som Lady gaga säger " jag lever mellan verkligheten och fantasin" på så sätt lever jag med, eller jag vill leva så.

Min kille i stan som jag dejtar bor inte alls i stan, han bor utanför,typ landet, typ Tyresö. Vet ni hur jobbigt det är att åka till honom?! man åker tre olika kommunala färdmedel, buss, tunnelbana och pendeltåg. Denna insikt fick jag när jag satt på bussen tidigt igår morse och åkte hem från min lilla dejt :P

Men nu borde jag sova, i en tröja som jag har fått av en kille, ni kan gissa vem? för imorgon ska jag ta hand om malte, shoppa med elin :D Och supa fredrik under bordet.

Toodles!

Jag tror att jag har ett behov att känna mig duktig. Eller att jag hela tiden måste göra något som kan ge mig något, eller att jag måste göra något kreativt.

Det är lite jobbigt när man känner att man egentligen inte vill göra något. Detta får mig att göra saker som jag kanske inte skulle ha gjort, fast ibland är det bra.

Jag gillar att skriva ett blogginlägg när jag är lite lätt förvirrad, tror att det är mycket roligare att läsa om än vad som hände mig i helgen. För det är ju snart en ny helg, får skriva om den istället.

Igår va en bra dag. Jag lämnade in min filosofi uppsats och shoppade. Sen hade mina små musikare konsert och min söta lilla vän Viktor kom förbi. V i drog vidare till grönan där Viktor betalade allt jag pekade på och vi satt alltid längst fram när vi åkte berg och dal bana, härligt härligt! många pussar och kramar blev det, så många att jag följde med Viktor hem.

I morse blev jag bjuden på frukost på sängen efter att ha legat och myst med Viktor som inte ville gå upp ur sängen. på grund av detta fick jag äta och klä på mig fort, för vi skulle hinna till bussen. Men vi kom fram till att vi inte skulle hinna till bussen, så Viktor tog fram sin farmors gamla cykel och så susade vi igenom bostadsorådet till Tyresö centrum. På vägen cyklade vi förbi en massa dagisbarn och visade dem vilka dåliga förebilder vi är, som cyklar utan hjälm och jag satt på pakethållaren, farligt farligt.

Vi åkte en buss från tyresö centrum, jag hoppade av vid forum och pussade viktor farväl, för han skulle vidare till jobbet som den lilla businessman han är. Jag går till skolan och lämnar lite saker i skåpet, hälsar på folk som vill peta på min fina ballong som jag fått av Viktor. Sen åker jag tillbaka till Tyresö för att möta upp Malin. För jag ska klippa mig hos hennes lillasyster. Sen åker jag hem och färgar håret och latar mig och nu är jag här. Med nyklippt och nyfärgat hår och i en skjorta som jag fått av Viktor, vet inte riktigt vad jag ska tycka och tänka om det hela. Funderar på att städa och måla naglarna.

Det blir inga bilder idag.

Toodles!

........vet alla vilken låt jag tänker på nu? om inte så är ni sjukt oalmänbildade eller så har ni haft en tragiskt barndom.
Som sagt, mitt liv har varit lite upp och ner och jag vet inte om jag ska gilla det eller hata det. Saker blir inte som jag har tänkt mig och jag vet inte om förändringen är bra eller dålig. Jag borde hänga med i förändringen och skaka på mitt magiska hår så att mina små medhjälpare hoppar fram och kommer med bra idéer så att mitt liv blir fantastiskt.
Men mitt liv har aldrig varit fantastiskt, det har varit bra men inte fantastiskt. Eller kanske under små korta frekvenser har mitt liv varit juuuuuuuuuust puuuuuuuuurfect! Men ofta har det bara varit härligt bra, lite sådär lagom bra typ mys bra (ni hajar va?)

Idag hade jag ett engelska prov, det gick rätt ok (säger man hade ett prov eller gjorde? jag lär mig aldrig) Sen åt jag lunch med tjejerna i klassen och berättade senaste nytt om vad som händer på killfronten :P efter det åkte jag in till stan och hämtade ut min pirates biljett tills imorgon, sjukt peppad!
sen drog jag över till StureP för att visa alla hur snygg jag är, or not! jag var på ett seriöst uppdrag. Jag skulle hitta the royal library och plugga lite modefilosofi till min uppsats i filosofi. Jag hittade dit och fick min lilla mode bok skriven av den norska filosofen Lars fr.H svendsen. Sen satt jag där i tre timmar och skrev ner allt viktigt som denna lilla filosof hade att säga om mode. det var sjukt intressant och jag är jättepeppad på att börja skriva min uppsats. Men jag är sjukt trött i kroppen efter att ha suttit och skrivit så länge, så jag kände mig lite kreativ och lekte lite med kameran och spegeln istället för att skriva :P




Så kul hade jag, spegeln och kameran

Toodles!