kaninne

Jag har alltid bara satt mig i vagnen och åkt, upp, ner, höger, vänster, men nu är det dags att stoppa den 21 åriga berg och dalbanan.

Jag gillar den där känslan som man får när man har tagit ett beslut, det är som att ett pirrigt lugn sprider sig genom kroppen. Beslutet kan vara bra eller dåligt men man kan ändå slappna av lite för att man vet vad man ska göra. Mitt beslut är att hoppa av och börja om. Ta kontroll över spakarna, visst kommer jag fortfarande att åka lite hit och dit men det ändå jag som styr.

Jag kan säkert inte styra allt, men jag vägrar att bara åka med och se tiden försvinna bakom mig, att bara säga hejdå till chanser för att dom glider sakta förbi medan jag åker för fort för att hinna se dom. Dom finns där i vagnen bakom mig men ju längre jag åker desto längre bak hamnar dom. Men nu ska jag stanna och ta tag i saker innan dom hamnar i den sista vagnen.

Jag har lite planer på hur detta ska gå till, men än så länge är dom hemliga. Man behöver ha lite hemligheter, något som är ens eget, men så småningom så kommer även ni få reda på mina små hemligheter.

Toodles!