Om mitt liv var en tv-serie

Ibland så känns det som att jag lever i en tv-serie. Min mammas och min lägenhet är ett fint hus och balkongen ett poolhouse Á la OC. JMK är high school och hellströms,ace,DAAM, och strand är ställena som alla går till.

igår så såg jag en kille på JMK som jag har hånglat med för två veckor sedan, rena rama high school
! Jag fick en chock och drog tag i min kompis Elizabeths arm och försökte förklara allt för henne i mitt upprörda tillstånd, men jag tror inte att hon riktigt förstod, jag skulle inte ha förstått mig själv just då. Och detta händer när jag gett upp allt som har med killar att göra, så typiskt! och det skulle bli ett bra avsnitt i min serie. Efteråt så fikar jag med min kära vän Sara och berättar allt för henne på ett super gulligt café, gubben som ägde caféet stod i kassan och han var så långsam och gullig. Vi kommer fram till att det där med killar händer när det händer och att man inte ska stressa.

Efter detta blir jag lycklig och glad och tänker att vänner är det bästa som finns i hela världen, så screw you guys! När jag kommer hem så ligger mamma i soffan och är sjuk, så min tid som hemmafru har börjat. Jag går alla rundor med Malte, hämtar vatten till mamma och idag så gick jag till affären med en liten lista och mammas kreditkort. Medans jag leker hemmafru så får jag ett sms där det står, vem är du?, desamma skriver jag vem är du? svaret jag får är alessandro, jobbar på ace, du då? du heter snygging i min mobil. Jag får ännu en chock och berättar om smset för mamma, mamma säger att jag skita i honom, så jag skrev att jag inte känner någon alessandro från ace men att han ska ha ett bra liv. Detta skulle också bli ett bra avsnitt i min serie :P

Sen så svarar jag på ett sms från en killkompis i Göteborg och han ska kanske komma hit nästa helg och ta med mig till ett kasino, fatta vad spännande! tänk vilket roligt avsnitt det skulle bli. Som ni märker så kommer jag inte ifrån det motsatta könet, när jag vill vara ifred så poppar dom upp men när jag känner mig ensam så försvinner dom, som Britney spears sjunger, Boys, Can't live with them, Boys, can't live whitout them, jag håller med dig Britney!

Toodles!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0