känslomässig utrensning i poetisk tappning

Mitt liv består av många små partiklar och kromosomer. Vissa av dom åker in i ögonen och får mig att bli irriterad eller så får dom mig att börja gråta. Vissa åker in i min näsa och kittlar mig, så att jag måste vicka och ruska på mig, medan andra fastnar och blir ett gegg som jag inte vill ha men som är roligt att peta på. Detta är mitt liv och jag måste leva med det och alla dessa saker och människor.

Jag måste göra mitt bästa och försöka ha roligt på vägen, men man kan inte ha roligt jämt (som mamma alltid säger) Ibland vill jag nog för mycket för fort och då blir det ingenting gjort. Jag önskar att jag tog mer bilder som jag kunde smycka denna blogg med, men efter mitt vimmelfotografsfiasko så har jag nog utvecklat en liten fobi mot min kamera. Denna fobi tänker jag bota under helgen, för då ska jag till landet om inte något sjukt spännande håller kvar mig här i Stockholm, men varför skulle det hända?

Mitt liv är rätt så dött just nu, jag går på föreläsningar och körlektioner. Jag går på plugg-möten och JMK-TV möten, jag pluggar lite till, gör ett teoritest, äter, sover (för lite! har börjat sova dåligt på nätterna, säkert för att jag saknar Hampus och Joel) tittar på tv och är inne på Facebook. Det kanske bara är så just nu, för att min kropp och mitt lilla hjärta bearbetar saknaden av min bror, vi får väl hoppas att det är så och inte att någon har borrat ett litet hål i mitt hjärta som det sipprar livskraft ifrån, för det skulle vara för jäkligt.

För att göra mig på bättre humör så har jag bestämt mig för att klippa mig och färga håret. Jag skulle vilja klippa mig som Katie holmes.



och färga håret i den här färgen (hittade ingen bättre bild)


Vad tror ni om det?

Toodles!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0