En trasig lampa utan skruv

Jorden snurrar men jag står kvar, vinden virvlar men jag dansar inte med. Tyngdkraften håller mig kvar, om inte skulle jag nog falla ner i ett svart hål och aldrig komma tillbaka. För jag står här som en fast punkt, som en lyktstolpe med en trasig lampa, jag ser inget ljus, jag ser ingen väg, jag bara är.

Jag försöker fixa min trasiga lampa så att jag kan se vägen, men jag har aldrig varit riktigt tekniskt och jag tror inte att någon annan kan fixa min trasiga lampa, så jag står kvar och väntar på att något magiskt ska hända. För att jag är trött på att stå i mörkret, trött på att fixa något som tydligen inte går att laga, trött på att försöka hitta den där skruven som ska sätta ihop allting.

Jag kanske inte är en lyktstolpe med en tragisk lampa, jag kanske bara är en skruv, utan något att sätta ihop. En skruv utan lampa. Det kanske inte finns någon trasig lampa, utan alla lampor kanske fungerar och lyser upp vägar som jag inte ser, det kanske bara är så att jag inte ska vara någonstans att jag bara ska gå runt som en skruv utan mening och helt plötsligt så hittar jag kanske en trasig lampa som behöver mig och tillsammans så lyser vi upp en väg som inte fanns förut. En helt ny väg, med stjärnor i träden och ett mål som är uppnåeligt ett mål med mening , ett mål som inte slutar med en trasig lampa utan skruv.



Toodles

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0